All the images in my brain

Livet skulle vara så mycket lättare om man inte tvingades att vara någon. Om man slapp att hela tiden plågas av behovet att förverkliga sina inre talanger och förmågor. Då hade man kunnat ligga och spela dataspel hela dagen istället för att marknadsföra sitt kreativa utlopp. Det hade vart skönt, men givetvis också förjävla tråkigt. Tråkigt i den meningen att ha förmågan till att enbart nå en bit upp på berget mot de stora höjderna. Att inte få uppleva de magiska tankar och känslor som en kreativ människa kan göra. Ibland tror jag inte att det finns någon hejd på mitt inre liv. Det skapar och det känner och det tänker så till den milda grad att det gör mig förvirrad. Alla dessa resor som tas med start och mål i min mentala himmel. Inte konstigt att man kan känna ångest. När så mycket processas kan det givetvis leda till överhettning i systemet, vilket kan ge olika stresspåslag som ångest, neuroser osv. För mig är det helt logiskt och inte alls konstigt att fler kreativa människor lättare känner av depressioner och liknande sjukdomar. Kan man vändas extremt mycket åt det ena hållet kan man givetvis också vändas extremt mycket åt det andra.

En enkel sanning kanske, men det enkla är ibland det svåraste att formulera. Kom ihåg det mina vänner.

Läs gärna, angående detta, hur en polsk psykolog på 1970 talet teoretiserade om hur människor som genomgår många och långa inre svårigheter – särskilt de särbegåvade vilka han uttryckte som innehavande av olika “mentala intensiteter” – har en särskild förmåga till personlig utveckling och hur neuroser egentligen är ett friskhetstecken.

Intressant läsning för alla psykfall.

Sov gott och ha det bra.

http://www.personality-development.org/theories-personality-development/kazimierz-dabrowski

 

Kommentera