Born to be wild

Sitter o funderar på vad det är för frihet i det att ha en bil. Bilen är en symbol för frihet hörde jag nyss det pratas om i media angående att skatten ska höjas för diesel nu till hösten vilket iallafall Stefan Löfven motiverar med propagandalögnen om att sommarens bränder beror på de så kallade klimatförändringarna. Men frihet? Är det verkligen frihet att behöva sitta fast i trafiken med ett hundratal andra frihetstörstande idioter. Att behöva ha koll på växlar, ungar, andra bilister samtidigt som det ska gasas bromsas och tutas och tittas över axeln efter självmordsbenägna motorcyklister. Personligen blir jag enbart stressad av allt detta och undviker därför att köra bil i så hög utsträckning som möjligt.
Jag ser denna plåtburk enbart som en källa till ångest och därför ska det flyta mycket vatten under broarna innan jag väljer att skaffa en.

Jag är, förstår ni, en icke troende av den folkliga religionen vars dogmer säger att bilen är det ultimata priset av den pådyvlade strävan efter ekonomiska medel, att det är så underbart att och framförallt roligt att köra bil och den mest påtagliga religiösa myten, att bilen är en nyckel till frihet.

Det vore mycket bättre och framförallt säkrare om det inte fanns någon biltrafik. Då skulle tusentals människor och djur tvingas förolyckas varje år på grund av det dumma konceptet att släppa ut alltför många oansvariga människor i allt för höga hastigheter på våra vägar vilka just blivit indoktrinerade och uppmuntrade av frihetsmyten att bete sig hur de vill. Tågtrafiken  och den kommunala trafiken bör utvecklas i storstäderna och på landsbygden borde folket företrädesvis gå tillbaka till häst och vagn och likväl nyttja tågtrafik när de skulle vara i behov av att fara längre sträckor. Det är inte alls någon omöjlighet om särskilt tågtrafiken  skulle byggas ut och staten skulle investera i bättre tåg som är billigare i drift och underhåll vilka i sin tur skulle kunna dra ner biljettpriserna. Omöjligheten finns i människors hjärnor. Där bilreligionen är allt för levande. Företagen har varit duktiga på att skapa en föreställning och idé av en route 66 tillvaro där en frihetshjälte bränner ner med en cabriolet på en tom motorväg ackompanjerad av tonerna till ”Born to be wild”. Sanningen är väl den att de flesta människor oftast bränner ner på en tråkig landsväg med två skrikande barn i baksätet samtidigt som föraren i fråga måste hålla koll på trafiken. Born to be wild? Snarare born to be chained. I en mindre centraliserad och globaliserad värld skulle vi ha mindre behov av bilen. Då skulle fler vara bosatta på landsbygden och de sträckor individerna vore nödgade att färdas skulle kunna avklaras genom andra färdsätt.

I städerna finns det ju knappt något behov alls av att ha bil, om man inte är i behov av 7 dagars återkommande panikångest.

Bara några tankar.

Kommentera