Den starka kvinnan

Idén om att män i allmänhet ska inneha en karaktärsmässig styrka som automatiskt går att associera till deras kön tycker jag förminskar kvinnan. “Var en man för fan” är en vanlig frasering alfahanar kan få höra när deras bollar brister men får kvinnor höra motsvarigheten när de i sin tur tappar bollen? Det finns så många otillräckliga kvinnor där ute. Så många kvinnor som är osäkra, rädda, tafatta, karaktärslösa, svaga och som inte ens vågar närma sig någon av det motsatta könet. Men aldrig kommer hon då få höra, “Var en kvinna för fan”. Jag frågar mig. Varför inte? Varför är styrka enbart någon som en man är tänkt att besitta? Måste inte en kvinna som i dagens samhälle ska föda barn, arbeta lika många timmar som män, stå ut med sin familjs missöden och agera självsäkert i sina relationer samt livsbeslut, vara stark?

Klart som fan att hon måste vara det. Personligen vet jag inget sexigare än en kvinna som slänger av sig trosorna när hon kommer hem och går runt naken som att det inte fanns något naturligare i hela världen. Om mannen får för sig att titta svarar hon, “ja det är en fitta för fan, sluta stirra”. En sådan styrka får mina könshormoner att bubbla i kroppen. En sådan kvinna får mig att vilja släppa ut djuret i mig och det är en enormt livgivande känsla att möta en av dessa karaktärsfasta små varelser.

I mitt liv har jag alltid klarat mig utan de honor som får neurotiska anfall av min närhet, som darrar vid anblicken på för mycket intimitet och som sprattlar som vattenlösa fiskar på land då man försöker att håva in dem. Då blir jag förbannad. Jag vill inte se sådan svagsinthet, särskilt inte i mitt sällskap. Varför ska den slösa min tid och förolämpa mitt intellekt tillika krigargener.

Nej fy fan, sån skit kan vi inte hålla på med. Då söker jag mig hellre till det självsäkra som jag är övertygad om att alla likväl självsäkra människor söker sig till oavsett kön. För att de mänskliga egenskaperna som kan anses attraktiva ter sig lika, trots våra olikheter.

Kommentera