Folkföraktet växer

Som titeln säger folkföraktet växer. Jag tänker på en intervju i Svt med den framlidne skådespelaren Per Oscarsson. Hur han pratade om att det tog lång tid för honom innan han insåg att människor inte är så blodtörstiga. Att de inte står och lurar bakom varje hörn. Jag kan hålla med honom. Nog står de inte och lurar bakom varje hörn men likväl vartannat och jag har lärt mig att man ska vara mycket varsamma med dem. Till och med hålla sig undan dem om man kan. De vill dig nämligen allt för ofta inte väl och även om de vill det skapar de problem för dig i sin obetänksamma överbryddhet.

Men detta är sagt ur en priviligerad position. Jag har nämligen insett att den som har en liten men tillräcklig grupp älskvärda människor runt omkring sig har råd att ignorera den större delen av den för honom orelevanta delen av den humana floran. Han behöver den inte och har därför råd att vara utan den. Likväl tror jag att det är så vi är tänkta att leva. I små älskvärda grupper. Inte i allmänna smaklöst utblandade sådana likt i dagens samhälle där vi hela tiden måste interagera med människor som vi de allra flesta gånger absolut inte har något gemensamt med. Nej vi är tänkt att leva nära vår familj, släkt, partner och vänner. Mer behöver vi inte.

Utöver detta är den stora delen av mänskligheten relativt obetydlig. Och produktionen av osmakliga, karaktärslösa, misstänksamma, icke tänkande problembarn borde ha stannat för länge sen, men det är en annan fråga. Kanske är det ändå jag som är idioten som bor mitt ibland dem.

Vem vet inte du, vem vet inte jag.

Love Derjakt

 

Kommentera