Freedun!

Idag är mitt första inlägg på länge. Jag har jobbat på ett företag. Mitt eller vårt företag. Sedan en tid tillbaka. Det har fått mig att må bra, att växa och att känna framgångens vindar blåsa i ryggen. Plötsligt är man stark, självsäker, har energi, orkar arbeta och känner sig större än det man var innan. Inte för att man startat företag utan för att man växt på ett personligt plan och därmed tagit sig an utmaningen att starta företag. Likväl har vår affärsverksamhet haft en stor effekt på mitt liv under den senare tiden. Så mycket att jag nu tvingats ta ett steg tillbaka och se efter vem jag egentligen är. Vem jag har blivit, vem jag var och vem som egentligen alltid funnits där.

Den senare har tvingat mig att låta han leva också. Låta han skriva. Låta han vara ledsen, känslig och romantisk. För visst saknas det något romantiskt i livet, även om det att arbeta är ett bra sätt att glömma bort allt det som ryms under kategorin romantik.

Men det går inte att glömma bort allt det som är din person. Något inom dig kommer fortfarande sakna det där rena, mänskliga och hjärtliga. Där allt inte handlar om att tjäna pengar och att slåss med företagschefer på möten. Trots att det möjligen  är en nödvändig aspekt av livet också. Kriget. Iallafall är det nödvändigt i någon utsträckning.

Detta reflekterande kom dock egentligen inte som ett medvetet val efter alltför hårt arbete. Det sammanstrålade bara väldigt väl med andra livsomständigheter som tvingade mig att ta mig till en annan plats, fysiskt och psykiskt. Och den platsen ska absolut inte underskattas. Det finns så mycket intressant i livet, så mycket godhet och så mycket som känns både bra och dåligt som bör njutas av, uppskattas och tas del av.  

En av mina favoritmänniskor just nu är Jeremy Scahill. Hans film om USA:S dolda avrättnings operationer i och utanför deras upprättade krigszoner är den bästa filmen jag sett på flera år. Den är otroligt vacker i det avseendet att den visar en person som försöker att förstå och känna med de ofta föraktade människorna “på den andra sidan”. Och otroligt intressant i den meningen att den i stort sett ger en vidare förklaring  till vad som i det västerländska medvetandet definieras som terrorism och varför krigen som Amerika startat troligtvis aldrig kommer att ta slut.

Mitt svar är att krig i allmänhet aldrig tar slut för att folk gillar att kriga. Det är en stor del av att vara människa vill jag påstå, efter lång och hård erfarenhet. Att knulla andra människor i röven. Och särskilt är det en del av maktens logik i världen. Att förtrycka, mörda och tortera de med mindre makt. Något vi alla borde göra till vår livsuppgift att bekämpa istället för att gynna.

Om ni behöver runda av filmen med lite musik rekommenderar jag en låt av M.I.A. som helt enkelt är fantastisk. Den behöver ingen mer recension än så. Alla som har det rätta inret förstår det rätta yttret. Det vill säga låten.

Jag postar en länk till den här och till den engelska versionen av denna text.

https://www.youtube.com/watch?v=TN4Sn5u_pK0&t=2560s

 

Kommentera