I skuggspelet

The surreal surroundings around my former housing in Stockholm

 

Ibland är skuggspelet mer intressant än själva verkligheten. Det imaginära livet större än själva livet och den omänskliga tillvaron djupare än den mänskliga. Något jag tänker på när jag går runt i omgivningarna där jag bor.

En mycket dramatisk miljö där skådeplatsen är ett stort grönt fält kantat av tinnar och torn som bakom majestätiskt vajande träd och buskar uppenbarar sig i gränslandet mellan den jordiska och den celestiala världen. Där höga radiomaster sträcker sig mot den mörka skyn i gapet mellan dröm och mardröm. Där en allomfattande grönska prydligt dekorerar omgivningen runt fältet och en tystnad lika prydligt lagt sig över den pompösa scenografin.

Det är en miljö som jag finner en enorm ro i och nästan varje sommar upplever jag dessa kvällar som fantastiskt romantiska. Då människorna har försvunnit ur livets kognitiva panorama. Då de tillfälligt slutat att existera och då min egna tankekraft tillåts sväva fritt i naturens egna stimuli. Jag erfar det nästan alltid som surrealistiskt och kanske är det för att min hjärna i dessa stunder tillåts att sväva omkring i just surrealism. Den typen av surrealism som på många sätt är bättre än realismen som vi människor vanligtvis tvingas bevistas i. Den typen av surrealism som är den drömmande människans realism och ett tillstånd av behaglig avkoppling från den annalkande verkligheten.

Likväl är ett tillstånd av surrealistiska upplevelser en kreativ godisskål där hjärnan kan plocka allt från idéer till poesi och denna texten kommer som en direkt skapelse av vistelsen i detta tillstånd. 

Ett tillstånd att rekommendera med andra ord om ni vill kunna uttrycka er som mig.

All the best.

Kommentera