Muskler och brunkräm

Idag har skrivkrampens långa arm lindat sig runt min arma existens. Tröttheten omfamnar mig likt en gammal vän. Regnet slår mot rutan, och ensamheten är påtaglig trots människor runt omkring mig. Och denna text är enbart ett sätt att motverka det hela. Denna text är en trots mot alla förhållanden. Detta är en text som bara fan ska skrivas, därför att jag ska ge mig lika mycket fan på att en text ska skrivas varje dag. Därför måste jag försöka att sammanfatta något substantiellt här. Och vad har jag då upplevt idag. Jo jag slogs av nyheten att en gammal vän skaffat en flickvän. En ovanligt plastig sådan av hennes facebook bilder att döma. Det fick mig att tänka på vilka enorma skillnader det finns mellan människor och vilket djup de besitter. Skillnader som i sammanhanget blev extra tydliga för mig då jag bevittnade en bild av min egen flickvän på samma facebook, där hon i mina ögon, utifrån sina egna, utstrålar exakt det djupet som jag talar om. Hennes ögon, och allt annat i hennes sköna existens som det så vackert kan heta och som jag så helhjärtat förälskat mig i, framstod som en ytterst stark kontrast mot den tunna och tomma blick som min gamla och på den tiden någorlunda goda vän tydligen funnit sin kärlek i. Det var, för att uttrycka sig på ett närmast skinntorrt sätt, en skrämmande diskrepans som alla – även om ni inte fått se bilderna – som har någorlunda människointresse måste finna intressant. Det var avgrundsdjup vs disneyland. Brunkräm vs brun hud, översminkad, vs osminkad, skönhet vs tillgjordhet, tanke, vs tanklös, drottning vs bonde.  Osv. osv. I enbart två bilder. Det var dagens för mig tanke och för den delen skrämmande insikt. Att brunkrämstuben och hennes (självklart) lagom uppblåsta michelingubbe till pojkvän, som man trots allt kan säga tillhör kategorin vanliga människor, utgör merparten av de individer som går runt där ute. Varken dumma eller smarta, varken känsliga eller känslolösa, varken mediokra eller fantastiska, bara vanliga. Och i den världen ska vi ovanliga tvingas leva i. Eller ska vi det. Kanske får vi organisera oss och skapa en egen värld?

Det tycker jag. Det får bli dagens tanke för imorn. Godnatt.

Kommentera