Niki & Martha & en jävla massa tankar

Jag anser så kallad politisk korrekthet stundtals vara ett slags uttryck för ett kulturellt, etniskt och personligt självförakt. Jag tänker på de invandrare och liknande som har adopterat den svenska kulturen så till den grad att de inte längre vill tillhöra den som de en gång kommit ifrån. Jag tänker på de som talar distanserande om sitt ursprung, kanske inte ens erkänner det och med sin förtäckta mantel av tolerans, i sina uttryck om deras genuina svenskhet gentemot det egentligt genuina, manifesterar en inställning i linje med härskarkulturens syn på den egna kulturen. Det vill säga i linje med de vita värderingarna och med dem som ofta säger att landet lagom är bäst och mest utvecklat, därtill att den tredje världens kulturer tillika folk är lägre stående.

Jag tycker att det är fult. Jag tycker att somalier ska vara stolta över att de är somalier. Syrier ska vara stolta över att de är syrier. Bosnier ska vara stolta över att de är bosnier. Inte bara för att det utstrålar självförtroende och styrka. Utan för att det inte utstrålar en självgod överlägsenhet.

I min mening borde de, särskilt adoptivbarn från “MENA”kulturer som jag skulle säga allra helst anpassar sig och så att säga adopterar det svenska sättet att tänka, passa sig för att inte vara föraktfulla gentemot sitt eget ursprung.

Varför ska de vara det för? Varför är deras värld sämre än vår? I många avseenden är den mer utvecklad och högtstående och det finns ingen anledning därav för dem att ytterligare utvecklas till små vita härskare. Såna finns det nämligen nog av.

Cheers.

P.s.

Snälla se dokumentären om Niki & Martha, två afrosvenska tjejer som tog sig till toppen inom Street dance, trots manligt motstånd. En vacker film om dans, vänskap, konst och glädje. Den fyllde min kväll med kärlek och inspirerade mig även till detta inlägg.

Trevlig helg (vad som är kvar av den)

http://www.svtplay.se/video/10840409/martha-niki/martha-och-niki-1

 

Kommentera