Rage against the machine

Sitter och Läser om bandet Rage against the machine och sångaren Zac de la roja (mäkta coolt namn!). Hur han upplevde enorma framgångar med sin musik men inte lika stora framgångar när det gällde att åstadkomma den politiska förändring som han ville uppnå med sin musik. Jag tänker att det vore bra om fler konstnärer och artister skulle förstå att många människor som tar del av deras konst enbart är intresserade av de känslomässiga komponenterna i den. Om vi tar Rage against the machine som exempel. De skapar ett coolt eget sound genom deras vrickat distade gitarrer, speciella sätt att bygga upp låtarna på och genom blandningen av hip hop och metal. Jag uppskattar dem också för deras krigiska kreativitet vilket inte bara väcker en känsla av stridslust utan också en skönt utflippad känsla av frisläppt glädje.

De skapar jävligt skön musik helt enkelt och många människor kommer enbart att uppskatta dem för just det. Långt ifrån alla kommer att uppskatta dem för det intellektuella innehållet i texterna eller förstå budskapet i dem. För det måste du nämligen ha ett intellekt och en nyfikenhet kring de djupare frågorna i livet.

Utöver detta är människor enormt fega när det kommer till att sätta sig upp mot makter av olika slag. De har helt enkelt inte styrka till det, särskilt eftersom det oftast innebär att riskera både sitt eget och andras liv. Därför är det enbart ett fåtal utvalda som klarar av denna uppgift.

Dessa människor ska dock hedras.  För visst finns de, de som engagerar sig och som riskerar både liv och lem för förändring. Och visst finns de som lyssnar till texter och budskap i musik, tar ställning och sedan aktiverar sig. Och visst ska de ha all heder och ära!

Sov gott hjältar och bönder.

P.S

Fan va mycket det finns att älska i uppträdandet jag bifogat.

Kommentera