Sår i världen utav världen

Det är lustigt hur mycket så lite kan göra när man mår dåligt. Åt båda håll. Man blir ledsen av så lite och glad av så lite. En ovänlig gest från en främling, ett dåligt bemötande från någon man inte bryr sig om, eller ett ointresse från någon man egentligen inte är intresserad av, kan räcka för att man ska börja måla världen i svarta färger. Iallafall om man lever i en värld med bara människor som man inte intresserar sig för. Som jag gör, med vissa undantag. Då kan världen framstå som väldigt kall, kylig, och som en plats man inte har lust att stanna länge i alls. Då kan det kännas som man har lust att abdikera från sin konstnärstron och styra kosan rakt ner i marken. Men det går ju inte. Inte när man har så mycket att berätta för världen, så mycket som pågår i sitt huvud och trots allt ett par av världens bästa människor som fortfarande bryr sig om ens arma själ. Det är tur att jag är så bra att jag kan tilldra mig den typen av människor för att uttrycka mitt livsförhållande och min personliga storhet på det sättet.

Och även om jag må vara en priviligerad jävel med både vackra människor runt mig och tusen anledningar att fortsätta leva, så är jag säker på att även om du inte har några vackra människor runt omkring dig, att det finns en anledning för dig också. Har världen lyckats ta kål på dig så mycket att du funderar på att ta ditt liv, då är det ett tecken på att du är sårbar, och sårbara människor är alltid fina människor på många sätt. Så snälla försök kom ihåg det och om ingen är där för att säga det till dig, så låt mig då säga det till dig nu.

Godnatt

 

2 svar till “Sår i världen utav världen“

  1. Tack för att du sa det 🙂 Det fina med sårbara människor är att de omvänder ens svagheter till styrkor. Berätta mer!

    1. Absolut, det lovar jag efter att ha avhandlat alla mina andra kommande ämnen, herregud ska tankarna aldrig ta slut undrar man ibland 😉 /derjakt

Kommentera