Svagheten att bli poet

Mina tankar fascineras ofta av svaren på frågorna vad som är och kan anses vara mänsklig styrka. Och av det faktum att den allmänna uppfattningen kring dessa frågor verkar utgöras av en viss tro på en typ av mentala företräden. Något jag vill tillbakavisa lika starkt som jag vill mena att styrka existerar i extremt många former och är långt ifrån en enskild entitet, motsatt den idén vilken tycks existera omedvetet i det folkliga medvetandet där denna enbart är en bestämd enhet vilken uttrycker sig i egenskaperna handlingskraft, beslutsamhet, drivkraft, självständighet och förmågan att med vassa armbågar ta sig fram i världen. Dessa må utgöra mentala kvalitéer men är likväl hos en individ inte representativa för huruvida han eller hon innehar dylika i mer kognitivt sofistikerade avseenden. 

Människor kan vara förvånansvärt svagsinta när det gäller debatter rörande ämnen vilka innehar någon form av intellektuellt innehåll och kan uppleva de som ofta engagerar sig i sådana som högljudda, gapiga, tjatiga, eller störande, men personligen inte ha några problem att gå upp varje morgon klockan 6 i 27 år för att gå till jobbet på fabriken och lyssna på ett kognitivt mördande maskinistiskt bröl i lika många 27 år.

Frågan vad som är mänsklig styrka är också intressant i förhållande till vad som gör en människa stark och vad som gör henne svag. I den världen vi lever i kan nämligen allt för stora tankemässiga eller känslomässiga begåvningar utgöra en defekt. Eftersom människor överlag är långt ifrån några mästare i kategorin att tänka och att känna, kan det vara en nackdel att vara det. Det kan göra dig ensam och utsatt socialt både vad gäller ditt personliga liv och yrkesliv vilket genomgående gör dig mer psykologiskt sårbar som person.

Problem som den folkliga människan aldrig behöver kännas vid. Hon är inte sårbar på det sättet att hon är annorlunda och får därför per automatik ett visst socialt nätverk av likasinnade individer hon kan umgås med, likväl en sysselsättning som för henne är lättare att hitta bland alla mediokra sådana, vilket gör henne mer solid och mindre sårbar i sitt lilla liv.

Att vara intellektuell och emotionell kan alltså göra en människa svag, men betyder det att hon egentligen är det? Nej i förhållande till hennes tankekraft, vidsynthet, empati, överseende och tolerans är hon den starkaste av alla. Men detta nämns sällan. Inte heller nämns det att hon på grund av sina kvalitéer ibland kan framstå som något av en psykopat jämfört med de människor som allmänt anses stå högre upp på stegen än henne. Kom ihåg att den intellektuella begåvningen hon är utrustad med kan göra henne oerhört stryktålig och orädd inför utmanande tankar, meningskonflikter och de hårda sanningarna om människosläktet.

Faktiskt kan man säga att den ger henne en allmän stryktålighet då den skapar en mental sarg att fly in bakom när verkligheten blir för krävande och ett filter över hennes reaktioner på olika upplevelser i livet vilket ger en extra dimension till dessa då de ackompanjeras lika mycket av ett reflekterande som ett reagerande. Det är därför hon kan framstå som mer orädd inför det som är främmande i livet, därför att hennes tankar skapar en nyfikenhet istället för rädsla.

Det är också därför hon kan framstå som mer extrem i många avseenden, eftersom hon har en långt vidare ram för vad hon anser som tillåtet beteende och ett mycket högre kognitivt stimulansbehov vilket gör henne mer öppen för många idéer som folk i allmänhet aldrig skulle drömma om att engagera sig i.

I själva verket är den folkliga människan sårbar för otroligt mycket som hennes ofolkliga dito inte är. Som förutom annorlunda idéer och okonventionellt beteende innefattar, självhävdelse, normlöshet, kritiskt ifrågasättande och allmän ovilja till konformitet.

Faktiskt kan det minsta lilla tramset göra folk blödiga, sådant som den mer tänkande individen aldrig skulle blinka inför anblicken av. Ironiskt nog är hon och de på många sätt varandras motsatser och vad den ena är känslig för är de andra relativt okänsliga för.

Det som vår hjälte känner sig olustig över, som ytlighet, småaktighet, intellektuell understimulans och emotionell utsatthet i stil med att inte bli bekräftad, sedd eller levandegjord, kan män av folket vara förvånansvärt oberörda av. Däremot kan de bli extremt stötta och förolämpade över något så simpelt som att bordet blir avtorkat på fel sätt efter maten, eller att olämpliga kommentarer uttrycks när de ser på bingolotto.

Min personliga åsikt är därför att det är extremt svårt att bedöma vem som är mer eller mindre emotionellt utsatt. Jag brukar ställa mig frågan i liknande sammanhang:

Är jag svag, eller jag, jag?

Eller uttrycka mina tankar genom en fras i stil med:

Kanske har jag inte styrkan att bli politiker, men svagheten att bli poet.

En fras som sammanfattar denna text och påbörjar en vackrare i mitt inre. Till dess får ni nöja er med den vanliga sarkasmen. Personligen tycker jag aldrig att det är fel att posta en text som får iallafall skribenten själv att skratta gott och hjärtligt.  

Humor är en styrka.

All the best.  

Kommentera